<< September
   

 

[ Oktober ]


Fotokurs



Tema: Rörelse.
Varje vecka har vi nya spännande uppdrag till fotokursen. Den här veckan hade vi tema rörelse. En härlig hösdag då vi ute i skogen fick Orion agera modell. Katterna rejsade runt i massor och njöt av att få sträcka ut så jag fick många bra fototillfällen! Jag känner att jag äntligen börjar få grepp om min kamera och alla inställningar nu!


Tema: Porträtt.


Tema: Närfoto träd


Gällivare


Jag och Tomas provar på hur det känns att vara gruvarbetare
Tomas åker på pratik till sjukhuset i Gällivare. Under helgen passar jag på att åka dit och hälsa på. Det kändes väldigt underligt att se Tomas stå och väntar på mig på perrongen i min hembygd då tåget rullar in. En dag följer jag, Tomas, lillebror och hans flickvän Anna med pappa på rundtur ner i LKABgruvan. Pappa berättar för oss om gruvan samtidigt som vi körde bil ner. Vägen sluttade riktigt brant till en början. Där nere slingrar sig vägar kors och tvärs åt alla håll som i en labyrint och en gång är vi nära att köra vilse. 1200 meter under jorden var vi då vi var längst ner. Fascinerande och nästan lite läskigt!


Fjällvandring

En annan dag packade vi ryggsäckarna fulla med fika och godsaker och åker upp till Dundret för att fjällvandra över dagen.



Man kan se Kebnekaises snöklädda fjälltoppar i fjärran.
Det var nästintill klart ute och vi kunde se ända till Kebnekaises snöklädda fjäll, men på Dundret var det ingen snö ännu utan ganska varmt. Vi spatserade iväg redan tidigt på morgonen och det var så avstressande och skönt att vara ute och vandra att vi helt glömde bort tiden!



Vilopaus



Då vi kom upp på toppen kunde vi se molnen nedanför oss och stan skymtade långt nedanför.
När vi var på väg tillbaka hade det redan börjat skymma. Vi blev nästan lite oroliga över att det skulle bli helt kolmörkt innan vi var hemma. Men det var fullmåne som tur var och vi hade inga problem att hitta stigen. Då solen började gå ner skiftade hela himlen i rosa-lila och vi plockade vi fram kameran och fångade den ena vackra vyn efter den andra. Det kändes nästan magiskt att se molnen ligga långt ner under en och man kunde skymta ljus från stan nedanför dem.
Det känns verkligen som en tillgång att ha en sådan natur just intill stan.


Max dop


Vi fick även vara med på Max dop. Han var så duktig lillkillen och jag tror till och med att han charmade prästen!


Kyrkan såg så fin ut i skymningen.
Dopet var i Gällivare kyrka. Det kändes nästan lite stämningsfullt och högtidligt att sitta bänkad i kyrkan. Jag tycker inte heller att det är lika långdraget och högtravande som det kändes då man var mindre och var i kyrkan. Har det blivit bättre eller är det för att man hade så mycket spring i benen som liten? Efteråt dukades det upp till fika och presentöppning i N
ordan. Så roligt att träffa alla igen! Både Max och Angi hade växt massor sedan jag såg dem senast! Vilka härliga ungar det är! De hade växt så mycket sedan jag såg dem senast! När man ser bäbisar får man ibland en drift av att man bara måste göra små pruttljud på deras rosiga och gosiga små bäbismagar, undrar just var det kommer ifrån?